De få svenska dagligvarukedjorna utnyttjar sin makt för att pressa livsmedelsproducenterna med osunda affärsmetoder. Det skriver Anna-Karin Hatt, LRF, och Björn Hellman, Livsmedelsföretagen, i en replik.
Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte tidningen Butiksnytt.
Svensk Handel och Visita ifrågasätter i sin debattartikel om ny lagstiftning som syftar till att skydda leverantörer mot dagligvaruoligopolets otillbörliga affärsmetoder behövs. Svaret på den frågan är ja. Den senaste tidens rapportering i media om dagligvaruhandelns affärsmetoder visar med önskvärd tydlighet hur angeläget det är. Vi välkomnar den kommande lagstiftningen och för att den ska få önskad effekt är det avgörande att den omfattar så många aktörer som möjligt.
Livsmedelskedjan i Sverige präglas i dag av snedvriden konkurrens. De få svenska dagligvarukedjorna utnyttjar sin makt för att pressa livsmedelsproducenterna med osunda affärsmetoder. Det är därför hög tid att införa spelregler på livsmedelsmarknaden som förbättrar balansen mellan producenter, livsmedelsindustri, grossister och detaljhandel.
Det svenska dagligvaruoligopolet kan liknas vid ett timglas. I den ena änden har vi tusentals primär- och livsmedelsproducenter. Deras produkter pressas genom den smala mittdelen av timglaset med den ytterst koncentrerade och centraliserade svenska dagligvaruhandeln där tre aktörer står för cirka 90 procent av marknaden. De förser i sin tur 10 miljoner konsumenter med livsmedel i den andra änden.
Nålsögat i timglasets mitt ger både förutsättningar och incitament att nyttja otillbörliga affärsmetoder i affärsrelationerna. Långa betaltider, hot om kommersiella repressalier och sena avbeställningar är vanligt förekommande metoder som systematiskt förskjuter risk längre bak i livsmedelskedjan. Att dagligvaruhandeln allt oftare både är kund och konkurrent på samma gång med sina egna märkesvaror (EMV) ökar den risken ytterligare.
Svensk Handel och Visita påstår att multinationella bolag förhandlar med lokala butiker eller kaféet på hörnet. Så fungerar det inte i verkligheten. Otillbörliga affärsmetoder uppstår snarare på grund av att inköpen främst går via dagligvarukedjornas centrala inköpsorganisationer. Något annat tillåts helt enkelt inte. Det är symptomatiskt att Svensk Handel och Visita nämner ”lilla kiosken och restaurangen” i sin retorik för att behålla status quo. I själva verket är det en dimridå inför läsaren för att dölja det faktum att de går de stora svenska livsmedelskedjornas ärenden för att dessa ska kunna fortsätta att utnyttja de små livsmedelsproducenterna. Precis det som UTP-direktivet syftar till att förhindra.
Den genomförda utredningen om Sveriges kommande implementering av UTP-direktivet föreslår två kloka regelförenklingar: att alla aktörer oavsett omsättning ska omfattas samt att det inte ska göras någon åtskillnad på färskvaror och icke färskvaror. När regeringen nu förbereder propositionen är det viktigt att man tar hänsyn till och genomför utredningens förslag på förenklingar. Annars riskerar man att få en komplex och tandlös lagstiftning. Handeln och besöksnäringen pratar om vantolkning av direktivet men verkligheten är att det är den gängse utformningen i övriga EU-länder. Även organisationen Butikerna (små handlare) tillstyrker förslaget i sitt remissvar. De anser ”att det är mycket positivt att utredaren föreslår en modell som inte bygger på den mycket komplexa så kallade trappmodellen som föreslås i direktivet, då det är viktigt med en bred tillämpning av regelverket.”
För konsumenterna är konkurrens bra. Det är en central drivkraft i ett innovativt, dynamiskt näringsliv. Om marknadsstrukturen ger oproportionerligt mycket makt till en eller ett fåtal aktörer, så blir det en grogrund för användningen av otillbörliga affärsmetoder som leder till utslagning av svenska jordbruk och livsmedelsföretag. En effektiv lagstiftning som skapar förutsättningar för sund konkurrens och balans i livsmedelskedjan värnar svensk produktion, svenska jobb och en mångfald av varor på butikshyllorna från leverantörer i hela landet. Precis det som är målet i den svenska livsmedelsstrategin. Vi hoppas och tror att våra kollegor tillika företrädare för handeln och besöksnäringen delar den ambitionen.
Anna-Karin Hatt
vd LRF
Björn Hellman
vd Livsmedelsföretagen
