Få matintresserade har nog missat EU-debatten om vego-korvarnas vara eller icke vara. Till sist var det i alla fall vego-korvarna som gick segrande ur striden.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Bakgrunden till striden var att EU-parlamentets jordbruksutskott tyckte att man skulle lagstifta om att korvar och burgare inte skulle få vara vegetariska. När lagförslaget kom upp till omröstning i parlamentet röstade dock majoriteten ner det. Många inom EU:s organisation pustade nog ut. Om det hade blivit ett ja till lagförslaget skulle det sannolikt ha blivit en inspirationskälla till skämt om EU. Jag tycker att det är tillräckligt pinsamt att diskussionen om vego-korven kom upp överhuvudtaget. Rimligen borde våra EU-politiker ha viktigare saker att ägna sig åt så här mitt i en pandemi och klimatkris.
Hur kunde man komma på den märkliga idén att vilja lagstifta mot vegetariska korvar och burgare? Fanns det en opinion av konsumenter som av misstag köper vego-korvar och blir besvikna på att de inte innehöll kött och istället önskar att de kallas vego-cylinder? Nej, så är det såklart inte. Förslaget hade lobbats fram av delar av köttbranschen som oroas över konkurrens från vegetariska produkter. Självförtroendet för de egna produkterna kan inte vara på topp om man tror att korvkonsumenter av misstag ska köpa vego-korvar. Eller att det finns en risk för att en ny konsumentgrupp upptäcker att korv gjord på kikärter är godare och därför överger sina tidigare matvanor.
Jag funderar över vad som skulle kunna ha blivit nästa steg för ett uppstramat språkbruk inom EU om vego-korven förlorat omröstningen. Frågan är hur vi skulle ha handskats med köttfärslimpan. Bör vi skydda konsumenter som tror att den inte innehåller kött eftersom en limpa brukar förknippas med spannmål? För att inte tala om fruktkött som sitt namn till trots inte bara är vegetarisk utan till och med veganskt. För att inte tala om den svenska paradrätten köttbullar. Många associerar nog bulle med en laktovegetarisk skapelse som, i alla fall i Sverige, ofta innehåller kanel. Men absolut inte kött.
Intressant i sammanhanget är att korv i Sverige traditionellt innehållit en stor andel vegetabiliska råvaror. Korven är en svinnsmart innovation för att ta tillvara på råvaror från både växt- och djurriket. Att börja marknadsföra korv med hög kötthalt är faktiskt ett modernt påfund som nu börjar åter bli omodernt på grund av ökad medvetenhet om klimatet. Kanske kommer korvarna att åter utvecklas till det de än gång var, nämligen mat med hög andel växtbaserad råvara.
Jag hoppas att EU-parlamentets jordbruksutskott har gett upp striden om att korvar nödvändigtvis måste innehålla kött. Efter nederlaget kan den i alla fall den svenska grynkorvsakademin (grynkorv.se) andas ut och fortsätta njuta av korvar som till stor del är växtbaserade. Det kan för övrigt vi andra också! Och så tycker jag att vi låter en vegetarisk korv vara precis det den är – en vego-korv.
Åsa
