Det är hummersäsong, en efterlängtad tid för många fritidsfiskare. Men sedan 70-talet har beståndet minskat kraftigt i svenska vatten. På Kristinebergs marina forskningsstation driver IVL Svenska Miljöinstitutet en försöksodling av hummer i kombination med ostron.
Centimeterstora och nästan genomskinliga men i en omisskännlig pose, gripklorna utfällda framåt redo att nypa till. De fyra månader gamla humrarna ligger en och en i tårtbitsformade plastkorgar i en vattentank på landbacken. I korgarna intill ligger små platta ostron fördelade i olika lager och uppsättningar.
Läs också: Årets första hummer såld – för 52 000 kronor
– Ostronen måste ligga i egna korgar annars kan de klämma humrarna nu när de är så små. Och humrarna måste hållas isär annars äter de upp varandra. Det enda de får äta här är påväxten på insidan av korgarna och små plankton som de filtrerar direkt ur vattnet, säger Anna-Sara Krång, forskare och projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Båda arterna gynnar varandra
Till våren ska korgarna hängas ut på IVL:s befintliga ostronodlingsanläggning i Gullmarsfjorden strax utanför forskningsstationen. Då kommer korgarna fyllas med småhumrar från lokala honor. Syftet är att öka det svenska hummerbeståndet men också att utveckla tekniken för att kunna odla hummer kommersiellt. Trots att både hummer och ostron är dyra delikatesser är det både ekonomiskt och tekniskt utmanande att bedriva odling i dagsläget. Ett stort problem för ostronindustrin är just påväxt, tanken med samodling är att båda arterna gynnar varandra.
Men det är inga snabbväxande djur. Den europeiska hummern är inte könsmogen förrän vid fyra till åtta års ålder. Att beståndet har minskat kraftigt beror bland annat på att många djur inte har hunnit reproducera sig innan de fångas. Sedan två år har fiskereglerna skärpts, bland annat med höjt minimimått, kortare fiskesäsong och ett begränsat antal tinor som också ska släppa igenom de mindre individerna.
Djuren i vattentanken härstammar från Sotenäs där forskare från Göteborgs universitet gör utsättningsförsök för att öka beståndet.
– Som ungdjur är de väldigt sårbara. Vi vill att de ska växa till sig innan de släpps ut i det fria, närmare ett och ett halvt till två år är planen, säger Anna-Sara Krång.
Ett cirkulärt system med sjögurkor
Odlingen är begränsad men förhoppningsvis kommer forskarna i framtiden kunna bygga ut odlingen med sjögurkor och skapa ett helt cirkulärt system. Ostron filtrerar vattnet på näringsämnen. Hummern äter havstulpaner och alger som gärna sätter sig anläggningen och på ostronen. Sjögurkorna tar hand om avfallet från de båda. Inget foder ska tillsättas.
– De mår bäst av att lämnas i fred. Det finns ett liknande försök med havsbaserad odling av enbart hummer i Storbritannien där det verkar fungera bra. Nu ska vi se om det även funkar i svenska vatten, säger Anna-Sara Krång.
I några akvarier inne på forskningsstationen finns fler humrar, både små och stora, några alldeles kornblå. De har blivit kvar från tidigare projekt och visas upp för forskningsstationens gäster. Anna-Sara Krång har inte heller hjärta att göra sig av med dem, de skulle antagligen inte överleva i det vilda. Och hon vill heller inte gärna äta dem.
Kan bli över 50 år gamla
– Det är otroligt gott med hummer, men det tar emot nu när beståndet är försvagat, och dessutom är jag så fascinerad av dem. De har välutvecklade sociala förmågor och kommunicerar med varandra. De etablerar dominans-hierarkier och känner igen varandra på individnivå. Och om de får leva ostört kan de bli åtminstone över 50 år.
Men den europeiska hummern störs inte bara av fisket. Efterfrågan på hummer är större än utbudet och därför importeras årligen flera hundra ton amerikansk hummer. Och eftersom de hålls levande och måste ha tillgång till havsvatten har sannolikt en och annan amerikansk hummer rymt från olagliga sumpningar – burar som hänger i vattnet – och verkar klara sig väl i svenska vatten. Den amerikanska hummern konkurrerar med den europeiska och kan dessutom bära på smittsamma sjukdomar.
– Det är viktigt att fiskereglerna respekteras. Jag tror att det kan behövas både stödutsättning och landbaserade odlingar för att minska trycket på de vilda bestånden. Vi vill ju ha hummerfiske även i framtiden, säger Anna-Sara Krång.
