Prisskillnaden på el är just nu rekordstor mellan norra och södra Sverige samtidigt som risken för elbrist ökat. Detta hämmar svenska livsmedelsföretags vilja att investera i landet, visar branschorganisationen Livsmedelsföretagens senaste undersökning.
Ett av grundfundamenten bakom svensk industris framgångar, och orsak till dess stora lokala betydelse i hela landet, har varit stabil tillgång på prisvärd el från 60-talet och framåt. Något som de senaste åren kommit att förändras.
Sedan nedstängning av två Ringhalsreaktorer produceras svensk el i allt högre utsträckning i de norra delarna av landet. Detta samtidigt som elförbrukningen ökar allt snabbare i den motsatta landsänden. Livsmedelsföretagens senaste medlemsundersökning visar att många av livsmedelsindustrins företag oroas av denna utveckling. Det har i närtid rapporterats om 18 gånger högre elpriser i söder än i norr vissa av dygnets timmar. Dessutom har vi kunnat se en ökad risk för elbrist under effekttoppar, inte bara under kalla vinterdagar, utan även under varma sommardagar.
– Hur orimligt det än kan tyckas vara tyder allt på att elbrist är något som vi får räkna med kan upprepa sig i Sverige. Det får naturligtvis stora konsekvenser för möjligheten att bedriva livsmedelsproduktion här, särskilt storskalig sådan, säger Carl Eckerdal, chefekonom på Livsmedelsföretagen.
Mot bakgrund av detta är det kanske inte särskilt förvånande att en tredjedel av svenska livsmedelsföretag håller det för högst sannolikt att deras investeringsvilja i produktionsanläggningar med högre elkostnader kommer att minska. Endast 17 procent av företagen anger att någon sådan farhåga inte föreligger.
För processinriktad livsmedelsindustri, där elkostnaden kan uppgå till så mycket som 10 – 15 procent av omsättningen, är det förenat med stora kostnader med oplanerade driftsstopp.
Att flytta tillverkning till anläggningar i andra delar av landet eller till andra länder med lägre elkostnader är en stor åtgärd som endast 1 av 10 företag räknar med att kunna genomföra. För en majoritet av svenska livsmedelsföretag finns sällan flera produktionsanläggningar, varför denna möjlighet följaktligen inte erbjuds.
– Försummade investeringar i det svenska stamnätet riskerar att fortplanta sig med minskade investeringar i morgondagens små- och storskaliga livsmedelsproduktion till följd. Det är motsatsen till vad som behövs för att förverkliga Sveriges ambitiösa mål kring en stärkt svensk livsmedelskedja, avslutar chefekonom Carl Eckerdal.
